Jarman, en välkänd brittisk filmregissör, kom av en händelse 1985 till denna märkliga udde, mer eller mindre byggd enbart på engelsk sjösten av olika storlekar, och förälskade sig omedelbart i det platta och biologiskt karga landskapet. På Dungeness fanns då förutom kärnkraftverket, en gammal fyr, en fiskrestaurang av hög kvalitet, några fiskarstugor samt ett antal gamla järnvägsvagnar(!) vilka forslats dit för att göras om till sommarstugor. Derek Jarman köpte en av de gamla fiskarstugorna "Prospect Cottage" och när han väl renoverat denna började tankarna på "det omöjliga", det vill säga att anlägga en trädgård, att florera. Han plockade vrakgods på stranden för att även på vintern markera och skydda en del av platserna där de vilda strandväxterna utanför stugan växte. Och snart var Jarmans kreativitet i full blom.

När vi anländer till Dungeness en dag i juni för några år sedan är vädret i stort sett bra - sett ur brittisk normalsommarperspektiv. Dock med undantag för de lokala, kraftiga stormbyar som sveper över udden och gör det svårt att till och med öppna bildörren. Eftersom det inte finns någon skyltning till Jarmans trädgård, som sedan hans död 1994 sköts av en god vän till honom, Keith Collins, är vi lite undrande hur vi överhuvudtaget skall hitta dit. Men det finns bara en väg till fyren och bara en trädgård längs den vägen!

Som en juvel i en krona står också "Prospect Cottage" och dess trädgård, inte större än en spatiös villatomt, plötsligt vid vägkanten. Här finns inga inhägnader och här får man vandra som man vill vilket gör det enkelt. Inga gräsmattor, utan istället stengångar och stenrabatter med en fantastisk blandning av vilda strandväxter och inplanterade örter som visat sig kunna stå emot det extrema klimatet. Här finns färgklickar av tagetes och olika slags vallmo men också alliumlökar som oemotståndligt sticker rätt upp ur sjöstensrabatterna. För att inte tala om klint, sedum, iris och en rad andra växter som Jarman provade och visade sig orka med allt från den extrema torkan till den förödande dimman. Trädgårdens framsida är något mer formell med speciella "odlingsbänkar" av olika slag medan baksidan rymmer mer lekfulla inslag, inklusive ett fungerande bisamhälle i en ensam kupa. Vrakgodsstatyerna har också genom åren kompletterats med konst i järn av allehanda slag och husets vänstra gavel skvallrar om att det var en konstnär som bodde här och anlade trädgården.

Poeten John Donnes kärleksdikt "The Sunne Rising" finns nämligen uthuggen i träbokstäver och uppsatt direkt på husgaveln. Skriven på 1600-talsengelska och med bokstäver formade efter Derek Jarmans handstil är den nästan helt oläslig men ger ändå ett både spännande och rörande intryck. Överhuvudtaget är hela denna trädgård märklig och det finns gott om tänkbara symbolvärden där. Från kampen mellan den lilla trädgården och dess jättelika granne, kärnkraftverket, till den svårt aids-sjuke Jarmans vilja att försöka göra det omöjliga. Alltså placera en trädgård där det egentligen inte alls skulle gå!

TILLBAKA TILL ETTAN

TILLBAKA TILL TRÄDGÅRDAR I SÖDER