Som tur var sparade han i alla fall en handfull av parkens 1600-talsikoner vilka också därför kan beskådas än idag. Bland annat ”The Cascade”, anlagd 1696, vilket är ett trappstegsvattenfall som den här söndagen när vi kommer till Chatsworth är fullt av besökande barn och ungdomar.
Godset är nämligen ett populärt mål för familjeutflykter i denna del av England och den nuvarande familjen Cavendish har satsat på att få massvis med besökare för att få det hela att gå runt ekonomiskt och därmed ytterligare kunna utveckla anläggningen. Därför finns förutom trädgårdarna även restauranger av olika slag, en bok- och presentaffär som är den största jag sett i samband med engelska trädgårdar och dessutom en stor trädgårdsshop med mängder av läckra attiraljer.

Men åter till Chatsworths historiska arv där Joseph Paxton blev nästa stora namn. Han anställdes som trädgårdsmästare 1826 och byggde 14 år senare ”The Great Conservatory” som blev en förlaga till storverk Crystal Palace, vilket uppfördes i Londons Hyde Park 1851 och även detta designades av Paxton. Anledningen var ”Den stora utställningen”, The Great Exhibition som blev den första världsutställningen i historien och Paxtons sätt att rent praktisk bygga dessa glasjättar gjorde att han fick uppdragen.

Men liksom Kristallpalatset, vilket brann ner 1936, förstördes Chatsworths växthus för mer än 80 år sedan och idag kan man bara ana några sandstensfundament på platsen. Istället anlades 1962 på ”The Great Conservatorys” plats en jättelik idegranslabyrint som numera är en av huvudattraktionerna på Chatsworth.
Förutom ”The Cascade” är de enda kvarvarande resterna från 1600-talet den så kallade ”Sjöhästfontänen” , ytterligare en fontän kallad ”The Ring Pond” samt ”Flora’s Tempel” vilket uppfördes 1695 som en imitation av ett klassiskt tempel. Dessutom den märkliga trädfontänen, The Willow Tree Fountain, som en gång gladde en 13-åriga drottning Victoria när hon besökte Chatsworth 1832.

Chatsworths styrka som trädgård är också att här finns över 300 år av trädgårdshistoria men att den också utvecklas hela tiden.
Den brittiske trädgårdsgurun Alan Titchmarsh påpekade också detta för några år sedan och menade att de nuvarande ägarna måste hyllas för detta: ”Här vilar man inte på några viktorianska lagrar utan man låter hela tiden trädgården växa och utvecklas, vilket gör den till en av de intressantaste i Storbritannien.”